Dumma diabetes!

Jag ska ta den där sprutan och bryta sönder den, jag ska aldrig mer ta den! Jag hatar att kolla sockret hela tiden! Ja, så låter det ganska ofta just nu. Det är Jouline som blivit oerhört less på att behöva göra allt som diabetes medför i form av olika måsten. Hon är inne i någon form av tonårsliknande period verkar det som (fyller 9 år i december). Dels utifrån den upproriska tonen gentemot sin omgivning (framförallt mot mig) och även en ganska rejäl dos av distraktion. Hon glömmer saker mest hela tiden och slarvar på det sättet bort saker och ting. Händerna vill inte riktigt följa med i rörelserna heller verkar det som, det spills en hel del.
Jag älskar henne av hela mitt hjärta och samtidigt kan hon få mig helt ur balans. Jag hatar när det händer. Jag kan bli vansinnigt irriterad över att hon inte lyssnar, eller att hon glömt, eller att hon har så bråttom så hon på så sätt ställer till en massa saker. Det gör ont att bli arg på sitt barn men visst händer det. Jag antar att det är fullt normalt.
Jag mår fruktansvärt dåligt efter en sådan händelse och jag pratar alltid med Jouline efteråt, förklarar varför jag blev arg och ber om ursäkt för att jag höjde rösten osv osv.
Igår var en sån eftermiddag när jag blev riktigt arg. Jouline hade då varit ute och lekt och när jag står i köket så ser jag att hon kommer studsande, på väg in, med sin väska med blodsockermätare mm i, (kallad sockerväskan eller sprutväskan). När jag frågar varför hon haft sockerväskan med sig ut så får jag inget riktigt svar utan mest ett mumlande om att hon bara ville ha den helt enkelt.

När det var dags för middag och sprutan så visade det sig att sprutan var borta och jag gick händelserna i förväg och såg framför mig att den där förbaskade sprutan låg i lekparken eller någon annanstans utomhus och vi aldrig skulle hitta den och gjorde vi det så är var säkert trasig och det kommer att bli en massa bekymmer och fan!!!! -att det ska vara så svårt att hålla reda på sina saker och sprutväskan har man väl inte med sig ut för att leka med det fattar väl vem som helst och hur tänkte du och...!!!! VAD ÄR DET FÖR FEL!? hasplar jag ur mig, frustrerad över senaste tidens händelser som pekar på att Jouline är väldigt disträ.
Jouline svarar först att hon inte vet var sprutan är men säger sen att den ligger uppe i hennes rum. Hon hade lagt ur den bara...-ju. Det var så mycket saker i väskan.

Efteråt så hatade jag mig själv för att jag blev så arg, Jouline var förnärmad och tyst. Vi åt och jag gick sen och kramade om henne och sa förlåt. Förklarade för henne att jag blev jätteorolig eftersom hon slarvar bort diabetessakerna och de är så otroligt jätteviktiga och man FÅR inte slarva bort eller leka med sockergrejerna, det bara är så.
Frustrerad förälder som inte räcker till och som gör fel. Det är jag.

I helgen var det festival i stan och nedan ser ni tjejerna med bananleenden! Stoppa fattigdomen är budskapet! En härlig lördag med sol och liiite värme i alla fall. Bilden är lite gladare än innehållet i den här texten.
Kärlek!