Efter middag och ett snabbt hejdå till sambon (som skulle på jobbfest) så bar det av. Jouline hade talat om för mig att det inte var några som helst problem att cykla, det skulle gå så lätt och Vera hade cyklat den här vägen minst en miljon gånger så min idé om att ta bilen förkastades totalt. (Det är ändå en ganska bra bit att cykla för barn i den åldern).
Nåväl. Linnea satt på pakethållaren på min cykel- hon kan inte cykla själv ännu. Jouline trampade på för glatta livet och pratade med Vera. Solen sken och livet lekte. Jouline klagade lite på att det var jobbigt för benen men vi kom till slut fram...och det blåste. Som bara den. Saft, glas, kläder, ostbågar och annat yrde omkring på klippan. Barnen tog sin handdukar över axlarna och likt fladdrande superheroes begav de sig ner till vattnet.
Och visst badade de. I det kalla vattnet.
Vi blev kvar i en timme kanske och sen var det dags att cykla hem. Det var då som humöret from hell kom hälsade på Jouline. Hon var så sur och trött och arg. Cykeln var dum, skorna var idiotiska, vägen var hemsk och det var bara uppförsbackar i hela världen och hon orkade inte cykla!
Färden hem tog sin tid. Hon stannade flera gånger och gick med cykeln. Vid ett tillfälle stannade hon och tog av sig tofflorna och kastade ner dem i diket med ett tillhörande vrål. Det är svårt att låta bli att skratta kan jag konstatera. Hur som helst så cyklade jag lite före mot slutet och Jouline lyckades sansa sig så pass att vi kom hem.
Jösses vilken ilska!
Sockret låg bra men hon brände nog en hel del med tanke på att hon åt chips och ostbågar nere vid vattnet. Min tanke var att det var bäst att låta bli att ge extra insulin med viss erfarenhet av hur det kan bli vid ansträngning- plus att det nya basinsulinet ställt om det mesta så pass att jag inte riktigt vet hur mkt jag ska ge längre. Det är precis som att Novorapiden fått superkrafter i samband med att vi bytte bas.
Barnen somnade ovaggade igår kväll.
Det var en trevlig eftermiddag och jag gläds över den stunden vi hade. Jag kan tänka mig att vi kommer att skratta gott åt detta minne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar