Diabetes- kalas och Lördagsgodis

Idag är det lördag. Minstingen, Linnea har varit på 6 årskalas hos bästa kompisen. Barnen är vid den åldern så pass stora att föräldrarna lämnar och åker men för oss är det än så länge så att jag stannar kvar en liten stund för att kunna ge insulin innan fika/ev mat osv. Tack och lov var det varmkorv med bröd nästan direkt och efter det skulle det bli tårta mm. Jag kunde därmed åka ganska omgående och lilltjejen behövde inte känna sig besvärad över att jag var kvar.

Vid dessa tillfällen blir det lite av ett höftande, jag får justera det som ev blivit fel när vi är hemma igen. Mamman i huset ringde en gång eftersom Linnea hade sagt till henne att ringa mig. Lite oklart vad det rörde sig om man vi tror att det handlade om att hon var osäker på om hon fick äta godiset som alla barn fick mot slutet.

Tjejerna äter godis ibland, på kalas och på lördagar. Inga stora mängder, ca 20 smågodis brukar de få plocka. Givetvis är godis bland det bästa som finns och sannolikt lite extra bäst eftersom det är lite regler kring det hela. Övriga i familjen håller sig till lördagar vad gäller godis och i övrigt försöker vi utesluta socker så mkt som möjligt i mat etc. Godis är hopplöst svårt att parera med rätt mängd insulin. Det är otroligt insulinkrävande!

6 år... Då är man fortfarande lite för liten för att klara av det här själv. Klart att hon för det mesta känner om det är ngt med sockret men inte alltid, och hon kan kolla blodsockret själv och börjar första vad som är högt och vad som är lågt. Hon kan inte ta insulin själv än.

Storasyster Jouline lärde sig ganska tidigt att ta insulin själv tack vare en ihärdig dagmamma som lärde henne. Fyra år gammal kunde hon ta sprutan, givetvis med hjälp att dra upp rätt mängd.

Lördagen rullar vidare och familjen har inhandlat lite behövligt och därtill lördagsgodis som tjejerna omsorgsfullt har valt ut. Linnea uppehöll sig faktiskt bland det sockerfria godiset och tog några av dessa bitar i sin påse-utan att jag sagt ngt. Bra där!