torsdag 9 april 2015

Kompisar

Torsdag- lunchrast på jobbet.
Idag fick Jouline ett sånt där ras som bara hon känner långt innan mätaren är med i matchen. Jag har inga detaljer mer än det lilla jag fick beskrivet i ett sms från Urban (som jobbar som lärare på samma skola som barnen). Jouline hade visst blivit ledsen och gråtit och läraren hade blivit ganska rädd eftersom hon inte sett Jouline på det sättet tidigare. Mätaren hade visat 4 i socker och det i sig är ju inte i egentlig mening känning. De hanterade det på ett bra sätt hur som helst och Jouline hade ätit druvsocker och druckit mjölk och därefter legat bra i sockret.
I de lägena är det verkligen viktigt att lyssna på Jouline och låta henne få som hon vill. Jag har ju ganska mycket egen erfarenhet av att jag själv envisats med att säga att det inte är någon känning bara för att 1 minut senare inse att det visst var det.

Imorgon är det fredag och barnen kommer till oss igen. Jouline ska visst följa med en kompis hem har jag fått klart för mig. Jouline har talat om det för mig alltså. Hon ska visst följa med kompisen hem direkt efter skolan. Börjar fungera lite enklare nu eftersom Jouline är så pass stor att hon börjar kunna ta allt mer ansvar men såklart med fortsatt stöd. Är hon hos en kompis så är det telefonkontakt som gäller. Hon ringer mig när hon kollat sig innan måltid och så får hon förklara vad de ska äta och göra osv och så landar det i ett antal enheter som hon själv skruvar upp och ger sig. Vi har provat detta några gånger nu och det fungerar bra.

Linnea blir grön av avund för det mesta när det kommer till vad Jouline ska göra eller har gjort osv. Igår blev hon vansinnigt avundsjuk över informationen om att Jouline ska följa med en kompis och jag fick världens utlägg över hur orättvist detta var för hon ville ju följa med Olivia hem och det verkade hon ju inte få lika enkelt och neeej, det är inte så kul om Olivia kommer hem till mig istället och jag vill sova där också- och så vidare...Vi pratade om att det visst går att ordna så att Linnea kan följa med en kompis hem men- det är lite skillnad. Jouline kan ta sprutan själv. Det kan inte Linnea ännu. Jouline vet jag klarar av att ringa och hon gör verkligen det också.
Men visst- jag kan sätta mig i bilen och komma över om det är dags för fika osv...men att sova över blir nog lite mer knepigt att få ihop.
Inser att Linnea nog är lite "mindre" än vad Jouline var i samma ålder. Jag tror Jouline fått ta mer ansvar själv tidigare och klarade av saker tidigare än Linnea. Vet inte varför det blivit så egentligen...? Lillasyster. hm...dags att skaffa telefon till henne och sätta henne på intensivkurs!

Det här är inte helt enkelt. Kompisars föräldrar är så klart inte så insatta i diabetes och jag begär verkligen inte att det ska kunna göra saker mer än att ringa till mig DIREKT om det är något särskilt eller om de ska äta något.

Givetvis är det en prövning för egen del också att inte ha full kontroll - men det är ju så det ska vara. Jag kan inte vara som en hök runt dem hela tiden, bara att börja vänja sig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar