måndag 27 april 2015

På egen hand

Så var det måndag igen. Helgen har rusat förbi, bokstavligen. I lördags sprang jag och en kompis Womens Health Halvmaraton i Stockholm. Gick riktigt bra och jag är riktigt nöjd över min första halvmara! Tog tåget på lördag morgon, 07.33, pigg och laddad.
Barnen och sambo åkte till Stockhom lite senare på förmiddagen och spenderade några timmar i affärer och bland gatar och torg när jag sprang. Barnen frågade i vanlig ordning om jag vann :))) Jag fick ju medalj ju! Då vann jag väl? Underbart att de ser det så, än så länge.

Urban hade vallat barnen runt i leksaksbutiker och annat och de hade förnöjt inhandlat My little Pony dockor (Jouline), pyssel, pennor och ritblock (Linnea), kläder (Engla), ingenting alls (Urban och Isak).
Jag själv hann med lite shopping vid tekniska innan start. Köpte en kepa och ett sånt där löparbälte som man kan ha saker i.

Lördagen var ganska lugn för egen del senare på eftermiddagen. Stum i benen och allmänt mör bidrog till en hel del soffhäng.

Jouline var på disco i fredags och klarade av detta galant efter ett antal verbela ronder oss imellan. Jouline tycker att jag tjatar för mycket om att hon måste ringa, ha koll på sockerväskan, ringa direkt det är något, inte tappa bort väskan, inte äta en massa saker hur som helst, blablablbalablablabalbalbal....Ja ni fattar ju att hon blir trött och det blir jag med men kan inte annat än att upprepa mig och säga samma saker om och om igen. Jag är ju orolig såklart och hon måste också kunna visa att det fungerar,  att det går att lita på att hon har koll och hör av sig. Lilla Jouline är ett litet yrväder som har är full av energi och 1000 tankar på allt och inget- så det är lätt att det glöms saker och ting- eller att hon har så bråttom så att hon slarvar och glömmer, vet inte vad hon har lagt saker osv. Och det är just detta som våra samtal kommer att handla om- när det är disco, till exempel.

Nu gick ju allt väldigt bra och hon ringde 3 gånger, hade koll på väskan, tog extra insulin, hade det roligt, kom hem som hon skulle och det enda som saknades var jackan, för den hade hon glömt i gympasalen, kanske...? Ja, vi får se, den kommer nog åter.
Det är lite av en prövning när man ska släppa iväg sitt barn på egen hand. Lättare kommer det knappast att bli så det är bara att vänja sig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar